Finns det verkligen något som är jobbigare än när folk har höga förväntningar på än? Allt blir fel, allt går snett. Inget blir som man vill. Hur perfekt någons liv än låter över internet så har vi alla våra mörka stunder. 

Alla ser mörker och då menar jag ALLA. Det finns ingen som bara ser ljuset.

Jag tror att meningen med livet är att hitta sitt eget ljus. Jag hittade 4 personer som lysser upp mina dagar som alltid får mig att le. Men något jag hatar är när folk förväntar sig att man ska vara glad, att man ska gå runt med ett leende på läpparna. 

Inerst inne kanske min värld håller på att rasa samman. Jag kanske hatar mig själv? jag kanske är  dum mot mig själv? men är de någon som ser det? Nej för dom förväntar sig att du ska vara glad varje dag. Att du ska ha en bra dag. Att ett leende ska finnas på dina läppar. Jag ler ofta men hur ofta är de där leendet egentligen äkta? dom som verkligen vill veta hur mitt äkta leende ser ut lyckas lista ut det. Man ser så sjukt tydligt på mig när jag ger folk ett falskt leende men hur många ser det egentligen?

Att hela tiden veta att folk har höga förväntningar på en får en att prestera mer. Du trycker ner dig själv för att ge personen de den förväntar sig. Är de att personen förväntar sig att du ska vara smart i skolan? hur många gånger har du då inte sagt "jag är så dålig?" på detta och nästan gett upp men vet att du måste ge personen de den vill ha.

Jag hatar förväntningar. Själv har man de. Det kan jag absolut inte neka till absolut inte. 

 

Men lär er en sak. Förvänta dig ALDRIG att personen som ofta ler alltid är glad. Förvänta dig INTE att personen som alltid mår bra alltid gör det. Hur ofta säger inte folk "Jag mår bra" fast egentlign vill dom säga "mitt liv suger så jävla hårt?" Har ni  någon gång tänkt på att ni själva kan vara anledningen?